Berättelsen om Janne

Janne och medarbetare använder lokal evidens för att förstå varför de misslyckas med så många OCD-behandlingar.

Till Jannes mottagning kommer många patienter med OCD som också är diagnosticerade med högfungerande autism. Janne och hans kollegor bestämmer sig för göra en utvärdering och mäter utfallet för 19 sådana patienter på mottagningen.


Resultatet ser inte bra ut. Endast 16% av patienterna med OCD och autism får kliniskt relevant effekt av mottagningens standardbehandling. Det är lägre än förväntat.


En mer detaljerad analys visar också att de flesta patienter ofta uteblev från behandlingen och gjorde väldigt få av de överenskomna hemuppgifterna. Ingen behandlingseffekt alls på daglig funktion kunde ses.


Deppigt först men å andra sidan betyder det att det finns en enorm förbättringspotential.


Janne och hans kollegor diskuterar olika sätt att förbättra behandlingsupplägget.


Några kollegor har lagt märke till att när deras patienter kommit igång med meningsfulla aktiviteter har det inte längre varit intressant att kontrollera spisen. Kanske borde mottagningen systematiskt jobba med att få in patienterna i meningsfulla dagliga aktiviteter?


Ett annat intressant förslag är att systematiskt involvera boendestöd i behandlingsupplägget. Det kanske kan hjälpa patienten att få till meningsfulla aktiviteter såväl som att få hjälp med att genomföra sina hemuppgifter.


Ett sista förslag är att komprimera behandlingen tidsmässigt. Ett sätt att komma runt svårigheter med hemuppgifter är att patienten får en intensivbehandling under 4-5 dagar.


Janne och kollegorna formulerar en frågeställning: Kan vi förbättra utfallet för våra patienter med OCD och autism genom att bredda behandlingsutbudet till att också erbjuda interventioner som fokuserar på att få till en daglig sysselsättning, assistans från boendestöd samt även erbjuda behandlingen i mer kondenserat format?


De bestämmer sig för att alla psykologer ska börja erbjuda/bedöma dessa interventioner till patienter med OCD och autism.


Varje psykolog får en checklista där de diarieför vad de gör för slags interventioner (processdata är viktigt; kommer patienten ta emot de interventioner som erbjuds?)


Behandlingseffekter mäts innan och efter och jämförs med de 19 patienter som redan utvärderats.


The moment of truth! Hur fungerade de nya idéerna? Förbättrades effekterna på OCD-symptom och/eller daglig funktion?


Lyckades Janne och hans kollegor att få patienterna till meningsfull sysselsättning? Om nej, kanske detta är ett område att fortsätta undersöka hur det kan förbättras?


Hur fungerade boendestödet? Accepterade patienterna att erhålla boendestöd? Vilka aktiviteter fokuserade de på? Kunde boendestödet hjälpa till med hemuppgifterna?


Kom patienterna till det erbjudna intensivupplägget? Kunde de delta aktivt i behandlingen genom detta format? Alla dessa processmått skapar viktiga nya frågeställningar som tar Jannes mottagning framåt och utvecklas.