Sveriges Kliniska Psykologers Förening
Header

Evidensbaserad praktik

Svenska Föreningen för Kliniska Psykologer

En policy för evidensbaserad psykologisk praktik (EBPP)

 

En översättning av APA:s policydokument från 2005

 

Evidensbaserad praktik inom psykologin innebär en integrering av bästa tillgängliga forskningsevidens och klinisk erfarenhet i den kontext som utgörs av klienters karakteristika, deras kultur och deras preferenser. Syftet med evidensbaserad praktik är att verka för effektiv psykologisk praktik och verka för ökad hälsa i befolkningen genom användandet av empiriskt validerade principer för psykologisk bedömning, problemformulering, terapeutisk relation och interventioner.

 

Bästa forskningsevidens

Bästa forskningsevidens avser vetenskapliga resultat som är relaterade till interventioner, bedömningsmetoder, kliniska problem och klientpopulationer i såväl experimentella som naturalistiska studier. Likaväl avser det relevanta resultat från grundforskning inom psykologi och relaterade områden. En omfattande mängd evidens som stammar ur forskning med olika typer av design och metodologi vittnar om effektiviteten i psykologiska metoder.

Generellt sett så bör evidens som stammar ur relevant forskning på psykologisk praktik baseras på systematiska genomgångar, rimliga effektstorlekar, såväl statistisk som klinisk signifikans och en substantiell massa av forskningsstöd. Validiteten i de slutsatser som kan dras utifrån forskning vilar på en progression från kliniska iakttagelser till systematiska genomgångar av randomiserade kontrollerade studier, samtidigt som man är vaksam på brister och begränsningar i den befintliga litteraturen och dess applicerbarhet på det enskilda fallet. Policy och praktik inom hälsoområdet påverkas även av forskning med olika metodologisk karaktär från områden som folkhälsa, mänsklig utveckling, sociala relationer och neurovetenskap.

 

Forskare och praktiker måste med gemensamma krafter försäkra sig om att den tillgängliga forskningen på psykologisk praktik har såväl praktisk relevans som intern validitet. Det är viktigt att man inte utgår från antagandet att interventioner som ännu inte undersökts i kontrollerade studier skulle sakna effekt. Dock bör såväl metoder vars användning är etablerad som innovativa metoder från det kliniska fältet eller från laboratoriemässiga förhållanden alltid genomgå ordentligt evaluering. Hinder för att genomföra denna forskning bör identifieras och åtgärdas.

 

Klinisk expertis

Psykologers kliniska expertis omfattar ett antal kompetenser som främjar ett positivt terapeutiskt utfall. Dessa kompetenser inkluderar. a) genomförande av utredning och utvecklande av diagnostiska bedömningar, systematiska fallanalyser och behandlingsplaner; b) kliniskt beslutsfattande, att implementera behandlingsinsatser, och att noggrant följa klienters utveckling; c) att besitta och använda interpersonell expertis, vilket innefattar utvecklandet av en terapeutisk allians; d) en kontinuerlig process av självreflektion och förvärvande av professionella färdigheter; e) värdera och använda forskningsbaserad kunskap från såväl grundläggande som tillämpad psykologi; f) förstå hur åtgärder påverkas av individuella, kulturella och kontextuella skillnader; g) söka tillgängliga resurser när behov uppstår (t.ex. handledning/konsultation, ytterligare eller alternativa insatser); h) att kunna ge en övertygande rational för föreslagna kliniska strategier. Expertis utvecklas från klinisk och vetenskaplig skolning, teoretisk förståelse, erfarenhet, självreflektion, kännedom om aktuell forskning, och fortlöpande utbildning och träning.

 

Klinisk expertis används för att integrera bästa tillgängliga forskningsbaserade kunskap med kliniska data (t.ex. information om klienten som erhålls under pågående intervention) in den kontext som utgörs av klienters karakteristika och preferenser för att tillhandahålla tjänster som med hög sannolikhet kan nå uppställda målsättningar för insatsen. En integrerad del i den kliniska expertisen är medvetenhet om begränsningarna i ens kunskap och färdigheter, samt uppmärksamhet på hur egna föreställningar, förutfattade meningar och emotionella bindningar kan påverka det kliniska omdömet. Dessutom behöver psykologer kunna se hur egna karakteristika, värderingar och den kontext de existerar i, interagerar med klientens.

 

 

Klienters karakteristika, värderingar och kontext

Psykologiska tjänster är mest effektiva när de är anpassade efter klientens specifika problem, starka sidor, personlighet, sociokulturella sammanhang och preferenser. Många karakteristika hos klienten är kopplade till utfall. Det gäller bl.a. funktionsnivå, beredvillighet till förändring och graden av socialt stöd. Andra viktiga karakteristika hos klienten som bör beaktas när man bygger upp och söker vidmakthålla en arbetsrelation och när man implementerar specifika interventioner inkluderar a) variationer i presenterade problem, etiologi, samtidiga symtom eller syndrom, och i beteende; b) kronologisk ålder, utvecklingsnivå, utvecklingshistoria, och livsfas; c) sociokulturella faktorer och familjefaktorer (t.ex. kön, könsidentitet, etnicitet, ras, social klass, religion, funktionshinder, familjestruktur, och sexuell läggning); omgivande kontext (t.ex. fördomar, skillnader i tillgång till hälsovård) och stressorer (t.ex. arbetslöshet, större livshändelse); och e) personliga preferenser, värderingar och preferenser gällande behandling (t.ex. mål, trossatser, syn på världen och förväntningar). Effektiva behandlingar kan innefatta interventioner som riktar sig till andra i klientens miljö, såsom föräldrar, lärare och vårdnadshavare. Ett centralt mål med EBPP är att maximera klienters möjlighet att välja mellan olika verksamma interventioner.

 

Kliniska implikationer.

Kliniska beslut skall fattas i samarbete med klienten. De skall baseras på bästa kliniskt relevanta evidens och ta hänsyn till troliga kostnader, nytta, tillgängliga resurser och alternativ. Det är den behandlande psykologen som gör den slutliga bedömningen beträffande en särskild intervention eller behandlingsplan. Att involvera klienten på ett sätt där denne är aktiv och välinformerad är generellt sett avgörande för framgången för psykologiska insatser. Beslut rörande behandling skall aldrig tas av personer som saknar relevant utbildning eller som saknar kännedom om de specifika förhållanden som råder i fallet.

Den behandlande psykologen avgör tillämpligheten i slutsatser från forskning när man kommer till en enskild patient. I det enskilda fallet kan detta kräva beslut eller interventioner som saknar stöd i tillgänglig forskning. Applicerandet av forskningsevidens för en given klient innebär alltid en sannolikhetsbaserad bedömning. Det är därför avgörande i EBPP att kontinuerligt följa upp klientens utveckling och anpassa behandlingen efter de behov som uppstår. SFKP uppmuntrar utvecklande av behandlingsprogram som återspeglas denna syn på evidensbaserad psykologisk praktik.

 

 

APA Presidential Task Force on Evidence-Based Practice (2006). Evidence-based practice in psychology. American Psychologist, 61, 271-285.